På svenska In English
SKARVSÖM

En historisk lappteknik i modern design

Detta är en variation på lappteknik som användes till bröllopsdynor och kjolsäckar på 1770- och 1800-talet. Kläde och vadmal var det tyg man använde på denna tiden och det lämpade sig väldigt bra till skarvsöm eftersom det går att klippa i utan att det repar upp sig. Tygbitarna syr man ihop förhand med förstygn och med en smal remsa emellan i avvikande färg. Remsan klipps sedan ner från rätsidan intill tyget. När man syr för hand med förstygn kan man dra åt tråden och få en krusning på remsan mellan tygbitarna och får då utseendet av en vågformig tråd som blir en fin dekoration. Tekniken gör också att man kan ta tillvara på små spillbitar.  Från början sydde man ihop bitarna med lintråd för det var vad som fanns tillgängligt då. I dag kan du använda både tvinnad bomullstråd, lintråd eller polyestertråd. 
   Dynorna gjordes i par och användes till bröllopsstolarna vid vigseln i kyrkan och sedan i hemmet på bröllopsfesten. Efter festen hängdes det upp på var sida vid framkammarfönstret. Troligtvis syddes dynorna av byskräddaren som i vissa fall vara en indelt soldat. Skräddaren var den som hade tillgång till ylletyg och avlagda soldatuniformer. Var inspirationen och idéen till denna tekniken kom från kan man fundera på. Kilmössan var en huvudbonad som var vanlig i hela landet på denna tiden och kilarna på mössan syddes ibland ihop med en remsa emellan i avvikande färg. I en del päls/skinnarbeten användes också remsor av ylletyg mellan bitarna. I slutet av 1700-talet ändrades formen på soldatuniformerna och en del av dem var dekorerade med skarvsöm på insidan av ärmarna och ryggen. Utseendet på uniformerna var mycket det som styrde hur modet på kläder skulle se ut och skräddaren sydde både uniformerna och de tillskurna ytterplaggen. Skräddaren hade en nyckelroll som förmedlare av nya modetrender och kanske var det detta som inspirerade till skarvsöm på bröllopsdynorna? Av någon anledning var det vanligast att sy denna typ av dynor i södra Sverige framför allt i Småland och orsaken till att det var just i detta området man använde tekniken kan ha varit att många var fattiga och de  behövde då ta tillvara på minsta lilla tygbit. Kjolsäckarna i skarvsöm finner man framförallt i Västmanland som ligger mer norr ut och en bra bit från Småland. Den ingår i folkdräkten i Västerfärnabo socken i Västmanland.

Mönster och material
Skarvsömdynorna är oftast uppbyggda av geometriska former och består mest av kompassrosor, timglas och kvadrater. En del dynor är dekorerade med årtal och med bruden och brudgummens initialer men förövrigt utan broderi. De här rena och enkla formerna utan något broderi talar också för att det oftast var män som sydde dynorna. En del dynor är ihop sydda med ett vävt band runt om och på kuddar som är sydda i början av 1800-talet kan man finna bitar av sidentyg eller fina vävda mönstrade band. Det förekom också att man sydde ihop små bitar utan remsa för att få till en större yta och på det sättet kunna ta tillvara på mer tyg. Till dynornas baksida använde man skinn av get eller kalv, men i något fall kunde det vara av linnetyg eller vävt mönstrat tyg och även baksidan kunde i vissa fall vara skarvad. På en del dynor finns pälsen kvar vänd inåt eller utåt. Till fyllning använde man dun, fjädrar, ull eller halm. Dynorna var dekorerade i hörnena med toffsar gjorda av små tygbitar eller garn. 

Bilderna visar hur en bröllopsdyna och en uniform från Jönköpingsregemente såg ut på 1700-talet. Man kan också finna skarvsöm på en del kjolsäckar bl a till Västfärnabos folkdräkt.

Jag syr i modern design kuddar, väskor, vantar m.m. I min butik finner du många olika produkter, materialsatser och kurser.
 
Instagram